Veckans helylle…

…är definitivt Jon Karlung som sticker upp långfingret i ansiktet på förtryckarindustrin. Lyssna och läs på SR hur han genom att inte spara IP-nummer har hittat ett sätt att kringå Ipredlagen. Hoppas nu att fler leverantörer vågar följa efter, om inte annat så för deras egen skull. För jag har en känsla att de som svansar efter ipredidiotin som såna där alldeles för gamla hundar som liksom bara lullar runt lite på en höft snart kan få sig en riktig känga i form av konsumentkraft.

I övrigt skiner solen och bibliotek luktar lite för mycket ångest, så det blir frisk luft och Björn Larssons Long John Silver resten av denna eftermiddag. Jävla bra bok det där.

Avd: märklig journalistik

När dammet från gårdagens tumult lagt sig och jag skummar igenom nätversionen av kvällstidningarnas motsvarighet till Kanal 5 hittar jag något mycket märkligt. En av tidningens ledarskribenter verkar nämligen firat in den nya ordningen med lite jazztobak och skrivit en mycket märklig artikel som jag antar ska vara sarkastisk men som bara landar i någon form av plump texmassa om författarens egna och väl tilltagna skäggväxt, eller nåt i den stilen. Det här, mina vänner, är riktig jävla skräpjournalistik som skulle stå sig dåligt mot 90% av dagboksinläggen på Lunarstorm.

Nu ska jag ta en kaffe och fira att homosexuella äntligen har rätt att gifta sig. I Sverige. 2009. Fett progressivt.

Nu blev det så där politiskt igen. Ber om ursäkt för det.

Grattis alla fascistas!

Nu har så staten Sverige blivit pappa igen. Och ja, staten Sverige är en man en man – med wifebeaterlinne och McGordonjeans. Barnet heter Ipred och har redan under sin första dag i livet varit högst aktiv. Diverse svenska förlag, listade i en artikel i DN idag, har nämligen begärt att få ut uppgifter om vem som döljer sig bakom en IP-adress som de misstänker för fildelning av ljudböcker. De säger sig ha bevis för detta vilket innebär att de någongång under tiden mellan midnatt och det att pressmedelandet gick ut samlat på sig tillräckligt med bevis för att kunna fälla en person för brott mot upphovsrätten (lite krasst) eftersom en lag inte kan tillämpas retroaktivt i vårt land. Det är rätt bra jobbat och jag kan inte annat än bli imponerad över hur febrilt dessa människor arbetar. Men sanningen att säga är det ju en självklarhet att människor måste få ersättning för sitt arbete. Jag känner bara att den största uteblivna intäkten för fildelning av ljudböcker torde vara den uteblivna biblioteksersättningen, något som förmodligen kommer att förvandlas till utebliven försäljning i eventuella rättegångar i framtiden. Som vanligt får tiden utvisa hur den nya lagen kommer tillämpas och som vanligt skänker jag ett varmt Fuck Off till alla som tycker att det är rimligt att börja rucka på lagar skapade för att skydda vår integritiet.

Förövrigt var Dylan i Malmö en uppenbarelse i hatt ljusår från den man jag (knappt) såg i Stockholm för ett antal år sedan. Bäst var förmodligen den relativt trogna versionen av Stuck Inside Of Mobile… samt Just Like A Woman.

Jag vill även passa på att hedra Jarl Alfredius, den enda svenska reporter som någonsin gjort sig riktigt bra i militärhjälm. Du var en högst värdig representant för den tredje statsmakten. Peace Out!

nya friska tag

Det är väl dags att jag återigen tar tag i bloggskrället om inte för någon annan så åtminstone för min egen sinnesfrid och kulturella förkovran.

Såå…vad har hänt i världen? Jo. Dylan är i området och levererar några riktigt saftiga setlistor. Det bådar riktigt gott inför spelningen i Malmö dit det ser ut att komma cirka 15000 individer, alltså mer människor än i min gamla hemkommun. Det är inte dåligt. Sist jag såg honom måste ha varit 02 eller 03 och vad jag minns så var det väl ingen direkt furiös spelning men jag har en känsla av det kommer var bättre denna gång. Det skall i övrigt bli riktigt intressant att sätta tänderna i den nya skivan som kommer den 25:e april. Massiv heads up på den.

Det verkar även som att denna blogg kan komma att skrivas från soliga Kalifornien till hösten. Vem vet. Det kanske blir en kort recension av Rancid live i Oakland lagom till novemberregn och höststormar.

Till sist vill jag bara återigen hurra för att Kobra är tillbaka. Kultur är helt enkelt så jävla mycket bättre på riktigt push engelska iförd jeans. Kudos.

integriteten är död, länge leve den nya ordningen!

Klubbat å klart. Klart å betart’!

Det var väl en tidsfråga i och för sig men nu när Ipred-lagen klubbats känner jag ändå en svidande sensation någonstans i ryggslutet. Vår käre Beatrice Ask menar dock i en intervju med SVT att det inte finns några risker med en privat polis:

”Man får utgå från att de som har upphovsrätten vill ha kunder. Då måste de väl bete sig väl mot konsumenterna.”

Det är klart. Det är ju allmänt känt att marknaden alltid förvaltat sitt ansvar med den varmaste omtanke för sina medmänniskor.

Dagens låt

Dagens låt tillägnas våldsmonopolet.

just a little something

Det verkar som att Ipred-lagen kommer att röstas igenom på onsdag, om man får tro Aftonbladet, och samtidigt pågår rättegången mot Pirate Bay som en liten irriterande jabb innan rallarsvingen mot vår personliga integritet så till slut är ett faktum. Det är väldigt mycket skyldigheter och väldigt lite rättigheter just nu. I allmänhet. Och Goliat tenderar att friskt ägna åt en hyfsat våldsam behandling av Davids gluteus maximus.

popcirkus och norsk talkshow

Jag antar att det är på sin plats att skriva någon rad om det nya fenomenet Popcirkus som hade sin urpremiär på SVT i veckan. Både Kristian Luuk och den gode Per Sinding Larsen är ju sedan gammalt ett behagligt inslag i vilket program som helst tack vare sin respektive nivå av proffsighet som är så sällsynt i TV idag. Det faktum att Luuk håller samma ironiska hållning oavsett om han pratar med Alexandra Dahlström eller Noel Gallagher samt Larsens förmåga att få en demolyssning på Hultsfred att låta lika intressant som en eventuell återförening Refused är ett uppenbart recept för framgång.

Igår såg jag även den svensk/norska talkshowen Skavlan. Väldigt mysigt format måste jag säga. Och när dessutom allas vår egen Trondman sitter och levererar musikreferenser som får den underbara Nina Persson att bli lite impad så är ju mysfaktorn total.

ett steg framåt, två tillbaks eller kul så länge det varade

Spotify kommer i framtiden att behöva plocka bort eller blockera delar av sitt nuvarande material berättar Daniel Ek, grunaderen av spotify, för E24. Jag hade hela tiden känslan av att det hela var för bra för att vara sant. Framtiden har helt enkelt inte kommit riktigt än.

Blogginlägget som artikeln hänvisar till återfinns i sin helhet här.

Tisdag den 13:e

Ett litet hurra! vill jag utbringa för en ny säsong av Musikministeriet som ikväll börjar sändas på SVT. Det är underbart när musik tas på lagom mycket allvar utan alldeles för mycket attityd. Dom kallar oss artister har ju varit en mycket tacknämlig serie och tidigare har ju Musikbyrån varit ett måste för oss nördar som bara inte får nog av att förkovra oss inom musikfältet.

Så var det ju även Guldbaggegala igår. Det var ju kul att det gick bra för Låt den rätte komma in även om jag tycker att det nästan är pinsamt att det i stort sett är fyra filmer som tävlar i samtliga kategorier. Nästa vecka tänkte jag se den igår lottlösa De Ofrivilliga. Bra svensk ångest enligt utsago. I övrigt tycker jag att det var lite stiff stämning på Cirkus igår. Hur vore det med lite gratisbärs även på den galan så det blir lite rock n’ roll när Persbrant får ett pris. Ett plus i kanten dock åt den saftiga dissen som den till synes kulturhatande och ultraliberale f.d. kulturutredaren fick åtnjuta.