Det här låter liten som Modest Mouse.

Hon sa:
Eller MGMT. Om man strippar ner det.

Han sa:
JA! men också som Beasty Bdoys.

Hon sa:
Mm. (Paus)
Vilken sjukt nördig konversation vi just hade.

High Five följer.

Stackars Ola Lindholm har ju som bekant fått smaka på den svenskan knarkmoralen. Andra kända ansikten har under åren som gått mer eller mindre fått göra avbön i rikspressen efter att ha blivit ertappade och vidare erkänt bruk av främst kokain (läs: Plura, Jason Diakité, Dregen, Persbrandt etc etc).  Nu är ju dock inte Ola fälld för något brott men har detta till trots fått uppleva en medial dom, med i första hand Expressen iförd domarskrud.  Ola har förbrukat SVT:s, KP:s och BRIS förtroende vad det verkar. De avsnitt som är kvar av programmet som Ola är programledare för skjuts på framtiden i väntan på utredning och eventuell rättegång och jag gissar att det inte är så kul att vara Ola just nu. Det kan jag förstå. För – och detta är viktigt - OM Ola Lindholm visar sig vara skyldig till ringa narkotikabrott (och således även drograttfylla eftersom polisen lät honom köra från platsen efter genomfört urinprov) har han inget i barnmediabranchen att göra. Aha tänker ni nu, mina nagelfarande läsare, lät han inte lite liberal där i början? Jo, till viss mån är jag väldigt liberal i denna fråga. Vill du berusa dig kan jag inte se hur staten rent moraliskt kan förbjuda en vuxen individ att efter bästa förmåga prova sina vingar så att säga, så länge som detta inte skadar någon annan. Men, tänker ni säkert igen, är inte narkotikaindustrin en vedervärdig industri som utnyttjar fattiga människors trångmål, finansierar inbördeskrig, ansvarar för mord på oskyldiga och skyldiga utan någon till synes större urskiljning och bidrar till enorma kostnader för samhället som en följd av den kriminalitet och det våld som så ofta åtföljer ett djupt missbruk? Jo. Så är det ju naturligtvis. Men det står det aldrig något om i tidningarna likaväl som det aldrig nämns i debattprogrammen.

Det råder idag en fullständigt feldoserad fokusering på själva bruket av den illegala substansen när det som är relevant i frågan är hur personer som gillar t.ex. kokain fullständigt skiter i under vilka förhållanden som substansen producerats och distribuerats. I Sverige har vi sedan barnsben lärt oss frukta knarket och knarkarna (ibland även öl och och cigaretter som på sikt ledde till att man hamnade på plattan) och skrämt oss med risken för att hamna i missbruk. Det har alltså ständigt moraliserats kring bruket istället för de bakomliggande processerna som gör bruket möjligt. Genom att bagatellisera kokain till att enbart omfatta bruket och de signaler som snortande som aktivitet och berusningsmetod skickar till unga försvinner alltså den verkliga sprängkraften i kritiken mot narkotikaindustrin.

Men om detta bryr sig inte de taffliga skribenter som verkar husera på vad och varannan tidningsredaktion. De skriker ”Titta en knarkare!”, någon annan skriker ”Tänk på barnen!” och alla vet att de menar de svenska barnen och inte barnen i Guatemala eller Colombia eller Mexico eller något annat av de där länderna långt bort. För vad är en väl en massgrav i Latinamerika mot en snort på Råsunda?

Känslan av att vara desillusionerad och i osynk med sin omgivning kan ibland kännas en bakfylla där du måste genomlida en släktmiddag och hålla god min. För Lundell kan det säkert ha varit skönt att ta avstånd från tråkvänstern och från skygglappsförsedda revolutionärer som ville ersätta…ja, allt med Marx och Mao och Lenin. Jag förstår hela den grejen. Men faktum är att det behövdes och alltid kommer att behövas en stark och samlad vänster så länge som fördelningen av världens samlade resurser ser ut som den gör. Nog om det. Lundell låter sin fiktiva ex-rockstjärna ösa galla över mammons tempel i form av NK och andra gallerior, liksom över julhandeln och realisationer. Lundell låter denna Tommy Cosmo ta avstånd från fan nära nog allt det hysteriska som ett ”vanligt” liv innefattar. Och jag känner med Tommy Cosmo.

För – och här kommer vändningen – ur led är den jävla tiden. De överdrivet revolutionära är idag nyliberalister och de farliga kommunisterna är idag muslimer och reformer idag är att skrota apoteksmonopolet. Fast vi kan fortfarande inte köpa en flaska vin efter klockan 20:00 och då på ett fåtal exklusiva, smaragdskimrande Systembolag. Och det känns ju tryggt. Men vid sidan av allt detta så matas det svenska folket med en ström av rent jävla avskräde från en industri mer cynisk än alla tobaksbolag i världen. Nu råkar det vara så att Jobbjägaren var sist ut och får efter alla populärkulturella regler och lagar mest skit just nu, men det var ett attans sätt att exploatera människor som Baluba i samarbete med Kanal 5 visar prov på i bästa sändningstid. Som vanligt är de kraftigt marknadsförda av svensk kvällspress i vad som Kirchsteiger skulle kalla ”någon slags härlig symbios”. Och visst. Tycker man inte om det behöver man inte titta. Det är ju för visso sant. Men det innebär ju inte att vi inte skall använda oss av vår rätt att uttrycka en åsikt, precis på samma sätt som jag – även om jag inte är vittne till det varje dag – aldrig kommer att acceptera rasism, sexism etc. i min omgivning. Och det är inte så att jag tycker att du är mindre värd bara för att du råkar uppskatta förnedrings-TV. Jag tycker bara att du är lite dummare.

Så det kanske kan vara läge att ta en liten revolution mot mittfåran, en ny 68:a-rörelse med fokus på dumifieringen av samhället? Det kanske kan vara läge att marschera ut som Don Quijote och riva ett vindkraftverk eller två? Skulle det inte vara trevligt om vi blev de första som drar tiden rätt, i fas med den mentala utvecklingen? Skulle det inte varit lämpligt om vi i samband med omställningen till sommartid ställt om mediaklockan till 2011?

The Replacements hade tydligen inte mycket till övers för musikvideoformatet och skall därför när skivbolaget (läs Sire) krävde en video ha spelat in ovanstående och använt den till tre av sina låtar. Sen var det bara för skivbolaget att välja och vraka. Den obstinata inställningen till trots tycker jag resultatet blev jävligt bra och skulle den gjorts idag hade den förmodligen setts som nyskapande och originell.

Nu skiter vi i distinktioner och pretantioner och hyllar istället variationer som ett välkommet tillskott till en levande diskussion kring kultur. Ge mig brilloboxar och svartbågade glasögon any day of the week, säger jag, så hoppar vi över den förlegade synen av att allt alla andra än dom andra ”andra” gör ska bära ett namn som visar precis hur långt de står ifrån den hiskeligt förnäma och stundom ouppnåeliga finkulturen. Låt oss hylla det faktum att världen fått en ny blogg. Den behövde nämligen det.

Yours truly

CJ